Dräktskicket i Lima och Transtrand
Dräktskicket i Lima och Transtrands socknar har varit blygsamt om man jämför med övriga Dalarna, det landskap som har flest och mest levande bruk av folkdräkter. Dräktgruppen i Lima och Transtrands hembygdsföreningar har återupptagit en äldre kvinnodräkt från 1800-talets första hälft, som var den vanliga söndagsdräkten. Det är resultatet av en lång process som påbörjades 1999 med att ta fram fakta, originalplagg, material, mönster, detaljer och sedan göra allt för hand så likt originalet som möjligt. Tillsammans med de övriga kvinno- och herrdräkterna vill dräktgruppen att Lima och Transtrand ska få en värdig plats på Dalarnas rika dräktkarta. Det är även en dokumentation av det kvinnliga kulturarvet i bygden.
Kyrkliga högtider
De kyrkliga högtiderna styrde över dräktbruket och det var viktigt att klä sig rätt. Varje socken hade egna varianter av klädkoder för att visa civilstånd, status och sedlighet. Den sociala kontrollen, restriktiv acceptans för nyheter och utomstående beundrande betraktare har bidragit till att dräkterna har bevarats och brukats. Folkdräkterna används numera vid personliga högtider, midsommarfirande och andra festligheter. Det är även vanligt vid dop, examen, bröllop, representation och värdskap, både nationellt och internationellt. Kranskullan och kransmasen använder Mora- och Transtrandsdräkten under Vasaloppsveckan och resten av årets uppdrag.
Mode och influenser
Äldre dräkter räknas fram till 1800-talets slut, då alla textilier var handgjorda. Industrialiseringen innebar nya möjligheter med köpestyger i andra kvaliteter. Då lades de gamla plaggen bort. Männen var först att ta till sig de nya influenserna och modet. Liknande tendenser ser man i andra kulturer. Under nationalromantiken i början av 1900-talet dokumenterades och samlades dräkter och andra föremål in från allmogen till museerna runt om i landet. Det har man sedan kunnat använda för att hämta kunskap. Det var också en tid då man återupptog dräktbruket genom att rekonstruera och skapa nya dräkter. Det har varit samma dräktbruk i Lima och Transtrand socken, men det finns mycket mer bevarat i Lima vilket var naturligt eftersom det bodde fler människor där. I Transtrand upphörde det levande dräktskicket tidigare än i Lima. Den manliga dräkten lades bort omkring 1830 för att återupptas igen 1947 av spelmännen i Transtrands spelmanslag vid invigningen av Olnispagården.
